Ljud från tårna

Imorse när jag klivit på bussen satt jag och alla andra och halvsov som man brukar göra när man åker buss på okristligt tidiga timmar. Typ 6.30. Rätt som det var lät det våldsamt högt från fören på bussen och vi blev alla så rädda att vi satt som frimärken i busstaket och tittade skrämt på varandra. Vad var detta?

När vi återgått till våra tidigare platser förstod vi att busschauffören sannolikt var förkyld. Det som skrämt liven ur oss var en nysning. Nysningarnas nysning. Från tårna och hela vägen upp.

Vi undrade nog lite till mans hur länge han varit tvungen att blunda för att kunna hantera denna nysning. Alla vet ju att ögonlocken liksom drar ihop sig innan man nyser. Sannolikt är det så även för busschaufförer. Vi undrade även vem som kört bussen medan han blundade och ägnade sig åt nysningar. Gud?

Efter nysningen var det lugnt en lång stund. Sedan drog helvetet löst igen. Nya höga ljud från fören på bussen. Dock inte nysningar. Vi passagerare sökte återigen stöd, tröst och förklaringar hos varandra och om någon velat se exempel på tyst kommunikation så hade den bussen gjort ett utmärkt exempel på att både telepati och blinkningskonversationer fungerar. Vi fladdrade vilt med ögonfransarna.

Efter att samma olåt upprepats flera gånger kom vi på att karlen gäspade. Han inte bara gapade när han gäspade utan han tog i från tårna och djupet av sin mage och lät all luft han hittade på vägen upp komma ut genom munnen. Gäspningarnas gäsp.

Och jag blev i det ögonblicket väldigt glad över att det bara är piloterna som nickar till på jobbet.

För så är det väl...?