Mätt

Idag har vi testat på storstadstrenden att gå ut och äta brunch på lokal.

Själva tidpunkten för detta låg inte alls i samma tidszon som min vanliga frukosttid. Den skulle nämligen anpassas till sonens uppvakningstid och dotterns buss från annat håll i Skåne och därför hann jag gå och vara hungrig i flera timmar innan det var dags. Jag stod flera gånger och tittade in i kylskåpet trots att jag visste att jag inte fick äta något. Skall man äta buffé så skall man vara hungrig, det står i boken "Grundläggande hushållsekonomi för nybörjare".

När det väl var dags var jag så hungrig att jag hade kunnat tugga rep med behållning. Det behövdes emellertid inte, det fanns gott om annan mat att välja på. Efter första portionen var jag mätt. Jättemätt.

Men sånt kan man inte ta hänsyn till, har man betalat för att äta hur mycket man vill, då gör man det. Jag tog en portion till.

Efter det smååt jag en liten stund och avslutningsvis hittade jag en liten hörna av magen där det fanns plats för glass. Rätt mycket glass fanns det förvånansvärt nog plats för.

Jag slutade äta vid 14-tiden och nu är klockan 19 och jag är fortfarande proppmätt. Faktum är att jag kanske aldrig mer skall äta. Man lär kunna klara sig länge om man bara får vätska och det är nog det spår jag skall köra på, tror jag.

Kanske äter jag något litet till jul. Eller möjligen nästa helg.

Inte mer idag iallafall...