Elände

På vardagarna hafsar jag över tidningsläsandet synnerligen oansvarigt. Jag kollar lokalsidorna och har jag tid, oftast först på kvällen, tittar jag vad som kommer att sändas på kanal 3, 4, 5, 6 och 7. Världshändelserna får världen reda ut själva, jag har faktiskt ett eget jobb att sköta.

På lördagar och söndagar catchar jag emellertid upp. Det är då jag räknar på vilken ö jag skall köpa i Grekland, sammanställer veckans mord i Sverige och tittar på vilka teveprogram som kommer att sändas både på de kanaler jag har och de jag inte har.

Det sista är en 2000-talsversion av tagelskjorta. Jag ser att det går bra filmer på alla möjliga köpekanaler, jag har inte råd att prenumerera på dessa, jag skulle vilja prenumerera på dessa och att gnida in vad jag går miste om tror jag har samma effekt som att piska mig på ryggen som munkarna gjorde förr i tiden. Mycket bra, alltså. Jag blir stärkt som människa.

Men då är det lite snopet när det är lördag och ingen tidning kommer för att lördagen är röd. Idag har jag istället fått nöja mig med webbtidningarna och det var ingen munter läsning. Ett antal nya mord i Sverige, några olyckor, en strid ström av rån och en handfull fotbollsskador. Bland huvudpersonerna fanns Etanol-Jesus, tungmannen och porrmiljonären.

Jag blev beklämd. Bara elände och våld från början till slut. Vad har det tagit åt världen? För tio år sedan skilde man sig om man blev osams. Idag verkar man föredra att slå ihjäl varandra, eller rättare sagt en av varandra, den andra överlever ofta, och därefter tuttar man på huset och skyller på värmeljus som löpt amok. Eller så klär man ut sig till Skriet av Edvard Munck och rånar alla som öppnar sina husdörrar.

Jag vill att de slutar med det. Går inte det så vill jag åtminstone inte läsa om det. Skall det vara på det här viset kommer jag att begränsa mitt läsande framöver till Hemmets Journals webbsidor. Så det så.