Igår lördag arrangerades det lussedisco för åldrarna 16/18+ på det lokala nöjesetablissemanget. Jag har barn i den åldern och det borde vara naturligt att åtminstone en av dem begav sig dit medan jag stannade kvar, oroligt väntandes hemma. Och sannolikt åkte och hämtade när jag tyckte det var färdigdansat.
Men då jag har det jobb jag har och å yrkets vägnar har ett intresse av att föräldrar visar sig på strategiska platser för att hjälpa de telningar som fått för mycket innanför västen, föregår jag understundom med gott exempel och ger mig själv ut i natten. Ett sådant tillfälle var igår.
Jag skulle ned till busshållplatsen och hålla koll på stimmandet där under två avgångar och därefter skulle jag ned till nöjesstället och vara trygg vuxen där. Ett återkommande uppdrag är att hjälpa de som inte kommer in på grund av för hög grad av berusning att få skjuts tillbaka hem.
Det skojiga i sammanhanget var att min lille gosse, snart 16, passade på att bli jättesjuk redan under veckan. Den tredje dagen med över 40 graders feber ägde rum igår och det kändes inte rätt att lämna honom hemma själv i det tillståndet. Dottern kommenderades in som brodervakt och var det någon som jublade och klappade i händerna åt det arrangemanget, så inte var det hon iallafall.
Men sånt kan man inte hänga upp sig på.
Således gjorde jag mig i ordning och var redo att lämna huset vid klockan 22. Dessförinnan hade jag lovat att vara försiktig och att inte komma hem senare än klockan 2. Dottern lyssnade på mina haranger och sa sedan att jag skulle ringa om det var något. De skulle säkert vara vakna.
Därefter stack jag iväg till nattklubben medan tonåringarna slog sig ned framför teven med en hög av Alvedon, Ibutmetin, chips och dvd-filmer framför sig.
Det sista dottern sa innan jag gick var:
"Är det bara jag som tycker den här situationen är lite märklig?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar