Under hela veckan har vi ätit loss utrymme ur frysen. Till helgen skall det stora julbaket sätta in och innan dess måste det har skapats plats för resultatet i frysen. Kakorna måste oundvikligen frysas in. Görs inte det, har vi i bästa fall torra kakor till jul, i troligaste fall inga kakor alls till jul. Jag tycker mycket om kakor.
Det innebär att vi har ätit innehåll ur spännande frysburkar parallellt med märkliga kombinationer av det oblandade frysinnehållet. Jag har försökt att presentera måltiderna med jubel i rösten för att sonen skall förstå att här är det fina grejer på gång. Det är inte helt säkert att han har gått på det.
Idag var emellertid min gräns nådd vad gäller fynd ur frysen. Jag ville ha något nylagat. Vad det skulle innebära funderade jag på hela vägen fram i arbetslivet och när jag hade arbetat färdigt cyklade jag således till Ica för att hitta beståndsdelar till "a real homecooked meal". Jag letade länge och kom så småningom till kassan med ett kilo potatissallad och en grillad kyckling.
Det var bara att cykla hem och servera detta kulinariska. Sonen blev överraskad över hur snabbt jag kan laga mat ibland, och jag tog belåtet åt mig.
Luther däremot gillade det inte. Han stod på min högra axel hela vägen hem och vrålade om hur han såg min utveckling om det skulle fortsätta så här. Inom kort skulle både jag och barnen sannolikt ses smyga runt drive thru'n på Burger King eller, ännu värre, runt falafelvagnen på torget. Vi gick en dyster framtid till mötes, enligt honom.
Så i helgen skall jag förutom att baka sannolikt ägna mig åt långkok, inläggningar och gravande av lax. Kanske får jag tillbaka förtroendet på det sättet.
I övrigt skall erkännas: Torsdagen den 15 december 2011 var första gången jag köpte en färdiggrillad kyckling. Jag har hittills alltid tillagat dessa själv.
Man kan förstå att Luther blev chockad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar