Outlook är lite dum

Med jämna mellanrum har jag möte med mina motsvarigheter i kommunerna runt Malmö. Vi brukar träffas i Malmö klockan 10-12 vid dessa tillfällen, mycket lätt att komma ihåg.

Igår var det dags igen. Jag hade skrivit 9.30 i min Outlook men det tolkade jag välvilligt som ett utslag av min egen fiffighet. Jobbets Outlook är nämligen kopplad till kontorstelefonen. Är jag på möte i kalendern utgår telefonen från att jag är på möte från telefonen också, och stänger av sig. När mötet är slut i kalendern slås telefonen på. Mycket finurligt.

Om jag emellertid bokar in mig på möte klockan 10 i Malmö så förstår inte kalendern i Outlook att jag behöver tid på mig att ta mig dit också. Med andra ord ringer telefonen för fullt i en halvtimme, tills jag har kommit fram. Då stängs den av. Outlook är lite dum på så sätt. Än så länge är jag listigare än tekniken och jag har kommit på att om jag skriver in mig på möte en halvtimme före mötestiden börjar så är telefonen frånkopplad samtidigt som jag själv är borta från kontoret.

Säkert var det så jag hade tänkt i december när jag skrev in tiden. Jag log belåtet över hur smart jag är.

Vid 9.30 cyklade jag således till bussen och vid 9.55 var jag på plats på stadshuset. Ingen mötte mig i receptionen. Detta fann jag märkligt och jag satte genast igång med att ringa mötesanordnaren. Han svarade inte. Ännu märkligare. Och lite oartigt när han nu hade gäster och allt.

Efter flera samtal fick jag kontakt och han sa att jag fick ta hjälp av receptionen med att komma in. Ingen skulle med andra ord hämta mig och lotsa mig. Jag var chockerad.

När jag helt på egen hand fått leta mig fram till konferensrummet upptäckte jag att under de fem minuter jag kom för sent (för att det hade tagit tid i receptionen) så hade de andra hunnit skriva en massa på tavlan, gå igenom en plan samt dricka kaffe och äta upp nästan alla bullarna. Jag var djupt imponerad över vad de hade hunnit på så kort tid och kommenterade det. Alla såg förvånat på mig.

Först en stund senare förstod jag att alla hade varit på plats sedan klockan 9.30. Varför det, undrade jag förvånat?

Jo, det hade vi bestämt förra gången. Någon hade velat ha det, man mindes inte vem, eftersom den personen hade ett möte klockan 13 och hade känt sig stressad av att bara ha en timme på sig att ta sig hem till sin kranskommun.

Månn det...

Jag kände att det inte riktigt var på sin plats att berätta att den som insisterat på att tidigarelägga mötet var jag... Hoppsan.