onsdag 1 februari 2012

Att göra eller att låta göra, det är skillnad

För någon vecka sedan fick jag för mig att jag skulle bygga om det märkliga utrymme som blev kvar när jag lät göra badrummet lite större för tio år sedan till en walkin closet. Notera att jag benämnde det som hände för tio år sedan i termer av "lät göra". Den här gången handlar det mer om att "jag skulle bygga om". Man får lätt hybris när man närmar sig 50.

Jag började med att mäta upp utrymmet och beställa skjutdörrar, skenor och hjul. Det var lätt.

Sen skaffade jag inredning, klädstänger, skoskåp och annat användbart. Det var också ganska lätt.

Sen projektplanerade jag. Jag tänkte börja med att inreda. Klok och livserfaren som jag är tänkte jag ut att det är lättare att inreda en garderob innan man befinner sig i garderoben. När väl dörrar och skenor är på plats blir svängradien för den fluffiga kvinnokroppen mindre och sånt kan hindra en hantverkare. Mig, alltså.

För att hänga upp krokar, stänger och skoskåp på gipsväggen behövdes expanderpluggar och en tillhörande tång. Det visste jag. Jag räknade hur många pluggar jag behövde och gav mig sedan raskt iväg till ByggMax. Där hade de stora korgar fulla med expanderpluggar och jag slog till med ett tjugotal samt tillhörande tång.

Därefter åkte jag till Annika på jobbet och fick en lektion i användandet av expandertång. Jag är väldigt grundlig och ville veta innan jag satte igång hur jag skulle sätta igång. Annika berättade det.

Sen åkte jag hem och skred till verket. Jag borrade hål och tryckte raskt in 16 stycken expanderpluggar och expanderade dem med tången. Sen skruvade jag upp hängarna i dessa. Då ville pluggarna ramla ut ur väggen. Så var det inte tänkt att de skulle fungera och jag började raskt maila både Annika och resten av världen för goda råd. Genast kom motfrågor. Vilken typ av plugg, vilken typ av gips, enkelgips eller dubbelgips? Ja, hur vet man det? Och vari ligger skillnaden?

Skillnaden ligger i tjockleken och efter några timmars studier, funderingar och allmän reflektion hade jag kommit på att mina väggar var byggda av enkelgips medan de pluggar jag hade köpt var gjorda för dubbelgips. Ingen bra kombination.

Nya samråd på kontoret gav vid handen att jag nu behövde en rejäl avbitartång för att knipsa av de felaktigt insatta pluggarnas huvud och därefter skulle pluggarna petas in i väggen och nya sättas på plats i de gamla hålen. Iväg till ByggMax och handla nya pluggar, den här gången av modell M6 X 52 E, hem igen och bita av huvuden.

När jag var klar med den etappen i projektet, som i ärlighetens namn inte var inplanerad från början, upptäckte jag att något av hålen i väggen nu hade blivit för stort för pluggen. Den åkte rakt igenom och försvann. När huset en gång rivs kommer rivkillarna att undra varför det ligger en ByggMax-filial i mina innerväggar. Kanske ska jag peta in en lapp med en förklaring.

Åter till kontoret, jaga rätt på några hantverkande snickare som bygger om kontoret, prata med dem, prata med vaktmästaren, prata med Annika, gå hem igen och försöka bygga upp väggen igen med spackelkorvar.

Nu, flera dagar senare är jag klar. Alla pluggar sitter på plats, alla krokar, stänger och skoskåp sitter på plats och det är en ren fröjd att titta på allt ihop.

Men några skjutdörrar, skenor och hjul tänker jag inte befatta mig med. Dem ska jag låta någon göra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar