Vinter

Gåta: Hur får man en normaltjock kvinna att effektivt ta upp en hel korridorsbredds yta?

Svar: Hon har långt hår. Elektriskt långt hår.

Jag kan inte uttrycka med ord längre hur trött jag är på vintern. Jag avskyr minusgrader, jag avskyr snö, jag avskyr mörker och jag avskyr elektriskt hår. Antingen har jag kalufsen klistrad längs kinder och rygg i väldigt icke-dekorativa formationer eller så står det rätt ut. Inget av det passar min ansiktstyp.

I fredags satt jag och räknade på hur långt det kunde vara tills krokusarna börjar blomma. En enstaka fågel kvittrade och jag fick för ett ögonblick känslan av att det nästan var vår. 10 minusgrader, men ändå...

I lördags var det förhållandevis bra väder. Kallt men inte precis lika kallt som tidigare. Bara 4-5 minus vilket nästan kändes kvalmigt. Det ingav vissa förhoppningar. Jag tittade över mina vårkappor och funderade på att ut och springa direkt på morgonen på söndagen. Det kändes som en bra idé så här i vårtider.

När jag vaknade igår snöade det för fullt och jag fick genast ut och skotta. Detta fick upprepas ännu en gång under dagen och jag hade framåt kvällskvisten fina vallar längs med tomtgränsen. Detta med snön var en stor missräkning men jag tog det med jämnmod, det var nollgradigt och vid något till fälle under dagen till och med någon plusgrad. Vår! Tjohoo!

Imorse stod jag så återigen med tändaren under brevlådan och försökte öppna igenfruset lås så att jag kunde få ut tidningen. Tio minusgrader. Snö. Elektriskt hår.

Det blir nog ingen vår i år...