Jag har ett väldigt avancerat liv. Avancerat i betydelsen komplicerat. Jag får verkligen anstränga mig till det yttersta varje dag för att få ihop delarna och även om jag lyckas för det mesta så gör det mig väldigt trött.
Idag har jag ägnat stor möda och långa diskussioner med dottern för att få ihop morgondagen. Ingående parametrar är jag, dotterns sommarkort, min cykel och min bil. Vi har kommit fram till följande:
Idag:
Dottern åker på bio med en kille hon inte är ihop med men möjligen är på g att bli på g med. (Detta sista är ett vanligt men för min generation komplicerat förhållandeförfarande som råder nuförtiden och som kräver ett helt eget blogginlägg att förklara. Kanske klarar jag det inte med mindre än två blogginlägg. Delar av det fattar jag inte riktigt själv än.)
Hon åker med sitt sommarkort fram och tillbaka samt kommer hem med killen som i princip inte är någonting i hennes värld mitt i natten. Då lägger hon sommarkortet nere i hallen bredvid mitt Jojo-kort som jag redan har lagt där.
Imorgon:
Jag stiger upp, monterar på cykelhållaren på bilen, monterar cykeln på cykelhållaren på bilen, monterar mig själv i förarsätet på bilen, tar sommarkortet och kör iväg.
Ankommer 5 minuter senare verkstaden som skall serva min bil, monterar av cykel och cykelhållare, parkerar bilen, lämnar in nyckeln till verkstadskillarna, cyklar till jobbet.
Senare samma dag tar jag cykeln, cyklar till busshållplatsen, tar bussen till Malmö med sommarkortet, åker in, håller låda, tar annan buss, viftar med sommarkortet, är tillbaka i Vellinge.
Tar cykeln, cyklar hem i full fräs, lämnar sommarkortet till dottern som då inget hellre vill än ge sig ut i friheten med detsamma trots att hon faktiskt haft tillgång till mitt jojo-kort under tiden, för akuta och oplanerade resor. Jag cyklar till servicestället, löser ut bilen, monterar på cykelställ och cykel, kör hem.
Väl i hemmets lugna vrå för tredje gången samma dag lagar jag någon slags mat (pasta med ost- och cashewnötsås om man skall vara exakt. Har aldrig lagat det förr, tror det kan vara gott), ställer lite mammafrågor till dottern om hon är hemma, äter, tar cykeln och cyklar till jobbet. Igen.
Sitter med på fullmäktigemöte, cyklar hem.
Faller rakt bakåt utan att smörja in ansiktet i föryngringskräm och utan att titta i spegeln hur mycket tjockare jag har blivit under dagen. Är således väldigt trött.
Har alla det så här avancerat?
I mitt körsbärsträd hänger ett egenkonstruerat, lagom litet bord, under samma träd bredvid samma bord finns det en hängmatta, på motsatt sida hängmattan men fortfarande vid det lilla bordet står en stol (även den under körsbärsträdet) - där händer sällan något som förändrar pulsen mer än till en makligare takt. Det är en sorts mental frizon, ett litet område där inget är avancerat, inget händer och framför allt där inget av det som sker/ska ske i världen når mig. Detta med att sitta och titta när löven faller eller iaktta färg som torkar.... inte långt ifrån.
SvaraRaderaSkaffa dig en sån plats, en bra bakdörr att ta till när man känner att man borde.
Låter härligt. Hyr du ut hängmattan och riggar en lämpligt nymålad vägg i närheten som jag kan titta på när jag känner mig stressad? :-)
SvaraRadera