Ett litet Woodstock

Jag går omkring hela dagarna, yrkesmässigt och privat, och gör rätt för hela slanten. Jag är genompräktig och skötsam, föregår med idel goda exempel, ägnar mitt liv åt att försöka rätta till världen och tittade så sent som idag strängt på barn som pallade körsbär från grenar som hängde ut över gatan i lagom höjd för barnahänder. Och ibland blir jag himla trött på redigpettern Mimmi.

Det hade onekligen sin tjusning på den tiden man kunde rebella lite som man ville utan att någon tyckte det var speciellt märkligt. Att jag dansade på borden till tuppens galande var bara ungefär vad man kunde förvänta sig av ohängd flicksnärta. Och att jag en midsommardags morgon vaknade med sju sorters blommor under kudden, bestående av en väsentlig andel klängros, en pion och diverse andra trädgårdsblommor, var inget man hängde upp sig på.

Förväntningarna är annorlunda idag.

Men det hade varit roligt att få pierca ögonbrynet, lägga sotsvarta slingor i håret, kanske skaffa dreads, trasha kläderna, köpa ett par converse high och inte tvätta dem i Klorin efter första dammkornet, lifta till Roskilde med ryggsäck, planka in och headbanga mig fram i tillvaron där med en Explorer i bakfickan. Visst låter det frestande?

Jag slängde ut erbjudandet om att hänga med mig på Facebook bland mina lika ordentliga och karriärrelaterade vänner och fick genast svar från flera som kunde tänka sig haka på och reclaima ungdomen.

Så nästa år tänker jag köra en Woodstock i miniatyr. Ja, det skall jag! Jag tror minsann att jag skall boka ett hotellrum på ett bra hotell med en gång!