iPhone eller HTC

Eftersom jag skall börja jobba på ny arbetsplats om några veckor fick jag häromdagen frågan vilken mobil jag önskade ha som arbetsredskap. Begränsningarna var satta till antingen iPhone eller HTC. Roliga alternativ båda två. Som att välja mellan skor av Jimmy Choo och Manolo Blahnik.

Jag är mycket intimt förankrad med mina mobiler (har två stycken: en jobbmobil och en privatmobil, för att hålla isär räkningarna). De används till att hela tiden, dygnet runt, året runt inklusive på semestern och julafton, kolla mailen, kolla sms, skicka mail och sms, twittra, Facebooka samt söka information om läget i världen det första och det sista jag gör varje dag. Samt ungefär en hundra gånger däremellan. Går det att ringa med mobilerna gör det inget men det är inget krav. Det viktigaste är att de är pill- och petvänliga.

Idag har jag en HTC som jobbmobil, den släpbara modellen på två kilo med tillhörande pekpinne. Den har varit en pålitlig kamrat på färden i många år men jag är inte mer sentimental än att jag kan ge den på båten för något nyare och hippare. Relationer tar slut, det vet jag sedan tidigare.

Alla andra verkar ha iPhone och det skulle jag också vilja ha, men si det går inte. För att kunna bläddra och skriva på en iPhone måste man ha fingertoppar. Det har jag, men bara till prydnad, jag kan inte använda dem till något. Deras sysslor har sedan många år tillbaka övertagits av naglarna och när jag tänker efter undrar jag om man inte borde kunna få Rutavdrag för att hålla naglarna manikyrerade och fina. Skall undersöka det.

Nåväl, med naglarna kan man styra displayen på en HTC, men inte med en iPhone. På iPhonen måste man vara varmblodig för att kunna öppna och stänga saker och med tanke på att jag alltid fryser så hade jag förmodligen inte kunnat göra ett smack med mobilen även om jag hade haft korta naglar.

No iPhone.

Jag övergick raskt till att fundera på en HTC. Det spelade ingen roll vilken modell jag fick, bara jag fick en HTC med pekpinne. Jag frågade alla i bekantskapskretsen med HTC vilken modell de hade, vad de rekommenderade mig att sikta in mig på samt var pinnen satt på den modell de rekommenderade. Jag fick en massa svar, men uppenbarligen har teknikutvecklingen gått raskt och kraftfullt tillbaka på sistone. Det verkar nämligen inte finnas någon HTC med pekpinne längre.

Tråkigt. Mycket tråkigt. Jag kan nämligen inte använda en mobil utan pekpinne. Trycker jag ned nageln på displayen vill det till att fummelutrymmet är väl tilltaget. I annat fall drar jag igång tre applikationer samtidigt vid varje tillfälle. Att hålla på och fibbla med långa naglar och ett miniatyr-touch-tangentbord på displayen är inte att tänka på. Jag skulle aldrig få iväg det minsta lilla sms.

Det närmaste moderna kombinerat med användbara jag kan komma är en HTC Desire Z som har ett tangentbord undertill vilket kan fällas ut på ungefär samma sätt som Dudley Moores säng kom utfarande från väggen i "Tjejen som visste för mycket" när det begav sig. Kanske till ljudet av en truddelutt, det är inte helt omöjligt.

Jag är ingen överdriven vän av små, fåniga tangentbord, jag tycker om pekpinnar. På mer än ett sätt tycker jag om pekpinnar, när jag tänker efter. :-)  Men finns det inget annat som jag och mina naglar kan använda så får det väl bli en mobil med tangentbord.

Eller så får jag be att få ta med mig min befintliga HTC, den från strax efter Digerdöden.

Det är kanske det enklaste, när jag tänker efter.