Manisk samlare

Eftersom tiden i kommunhuset börjar lida mot sitt slut, är jag i full gång med att städa och rensa. Det enkla jobbet gjorde jag redan tidigare i sommar, det med att slänga gamla papper och tömma gamla pärmar. Nu återstår det avancerade och mest tidsödande uppdraget, att rensa datorn.

Det finns program på teven där maniska samlare bokstavligt talat fyller sina hus med allt möjligt i en enda röra och sedan glatt sover på dem, sitter på dem och trampar omkring på dem. I ett program hittades en ihjälklämd katt som hade råkat somna på fel ställe och vaknat upp (eller snarare inte vaknat upp) med tre kartonger över sig. En omvänd prinsessa på ärten, kan man säga.

De behandlar sina saker som skräp medan de har dem, men när de skall skiljas från några av dem, betraktas varje gammal mjölkkartong som en juvel som noga måste övervägas innan beslutet kan fattas att den skall hamna i den svarta sopsäcken.

Att man samlar på saker kan jag förstå, själv samlade jag på samlarbilder med Aristocats när jag var liten och i takt med personlig utveckling och mognad gick jag vidare till Honken Holmkvist och Donny Osmond. Jag vårdade emellertid dessa kort ömt och vågade knappt titta på dem av rädsla för att få fläckar på något viktigt ställe på något kort. Den som tog sig för att tappa ett av mina kort på golvet levde farligt länge efteråt.

De maniska samlarna på teve lever inte efter samma rättesnöre, den saken är uppenbar.

Fast igår när jag började titta igenom jobbdatorns innandöme undrar jag om det i skuggan av den ordentliga, strukturerade mappmänniskan, inte finns ett fragment av manisk samlare även hos mig.

Först har jag ett antal huvudmappar, ordnade efter de grova kategorierna bevakning, budget, larm, avtal etc. Under respektive mapp kommer undermappar i lämplig omfattning och först därunder kommer själva filerna. Mycket logiskt och bra upplagt. Det är ett system som jag är stolt över och jag har vid flera tillfällen försökt sälja konceptet till Nasa. De svarar inte på mina mail, märkligt nog.

Dessvärre finns det också en mapp som heter "Övrigt". Den har inga undermappar. Den är dessutom störst.

I mappen övrigt finns allt:

• Utkast, halvfärdiga och oavslutade. 
• Testfiler.
• Halvdåliga bilder som jag inte nänts slänga. 
• Urdåliga bilder som jag trott att jag skulle bli sentimental, tårögd och glad av att se många år senare. (Tillräckligt många år har inte gått, kan konstateras.) 
• Länkar till bra-att-ha-sidor på nätet som jag aldrig har använt.
• Skojiga filer jag fått på mail och tänkt spara för att ha och liva upp mig med en regnig dag. (Hade glömt att jag hade dessa, har aldrig tittat på dem.)
• Ringsignaler till en mobil som befinner sig i mobilhimlen sedan väldigt många år.
• Epost som jag trott kunde vara användbar längre fram. Minns inte längre vilka avsändarna var.
• Etc.

Jag har inte ägnat mappen en tanke under hela min tjänstetid. Nu räknar jag med att det kommer att ta minst en vecka att gå igenom allt och överväga om någon av dessa klenoder överhuvudtaget skall slängas eller om allt är viktigt och användbart och måste sparas.

Ju mer jag tittar på filerna desto mer inser jag att alla är juveler. Jag får nog köpa ännu ett usb-minne...