Sommaraktiviteter och kärleksdikt

När barnen var små var det jag som stod underhållningen på somrarna och det tyckte jag var en utmärkt ordning. Jag underhöll genom att åka till stranden, åka till mormors stuga, åka till Bakken, åka till Österlen, gå på bio, cykla och köpa glass, såna saker. Alla hade kul. Utom möjligen jag som uppehöll livshanken somrarna igenom genom att leva på överblivna mackor med mer eller mindre sand på. Synd att slänga.

Så är det inte nu. Skall jag och barnen göra något tillsammans, samtidigt och på samma plats, krävs det noggranna studier av Outlook, papperskalendrar, arbetsscheman och Facebook. Att få till en spontanutflykt är ungefär lika lätt som att få Egyptens alla gräshoppor att dansa linedance i takt. För det mesta är dessutom intresset lågt. Ingen vill följa med på mina påhitt och jag får inte följa med på deras fast jag vill.

Nåväl, jag sitter ingalunda sysslolös. Idag har sonen återigen, för typ femte gången, slitit sönder ett par ganska nya jeans inköpta för 700 kronor genom att ha dem hängande över baken samtidigt som han skulle göra en bicicleta eller någon annan snygg fotbollsmove med tillhörande fotboll. Man kan brista i gråt för mindre. Och varför sparas aldrig kvittot?

Men tack vare modet på 70-talet, där jeansen skulle vara så tajta att antingen sömmarna eller dragkedjan sprack med jämna mellanrum, så är jag inte helt handfallen. Jag kan inte minnas att någon någonsin lagade någon jeansprodukt åt mig, det fick jag pyssla med själv, men övning ger onekligen färdighet. Således kan jag fälla in lappar, byta dragkedjor på täckjackor och fixa det mesta med nål och tråd och symaskin helt på egen hand. Och helt utan att textilslöjden kan ta åt sig äran. Lika lite som trä- och metallslöjdsläraren, Indianen, kan ta åt sig äran för någon som helst kunskap jag har i det området. Allt jag kan som har med ström och inte ström att göra har jag lärt av mina pojkvänner. Indianen tyckte inte om flickor i slöjdsalen och det visade han väldigt tydligt. Dumma gubbe.

Jeansen är lagade, moussakan står i ugnen och nu väntar häckklippning. Det är banne mig ett slit att vara på semester. Men jag har piggat upp mig med en öl, hoppas det är ok. 5,2 % idag. Inte 52 % om nu någon snor mitt kommatecken igen. :-)

Min väninna Karin, vi pluggade ihop i Kalmar i början av 80-talet, ingen kunde då tro att dessa studier skulle göra mig till säkerhetschef och henne till operasångerska i Italien men likväl är så fallet, lade ut den här dikten på Facebook idag. Och till alla er unga, om nu någon ung läser detta, kommer härmed följande visdomsord från di gamle:

Den rätte

"Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt förstånd
med en energisk haka,
du, som i dröm och vaka
varit mitt ideal.
Blond och högväxt och smal.

Och så kommer du dock
mörk och kortväxt och tjock,
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.

Så kliver du in
i min själ och mitt skinn.

Allting blev skapat om,
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du! "

Erik Lindorm heter killen som fått ihop detta så bra. Och visst är det så. Fast egentligen är jag mest svag för Hjalmar Gullberg. Han kunde verkligen.